onlyeljen

- varning för hopplös dag.

Livet är skit, ren jävla skit.
Jag vet inte vart jag ska börja, jag vill inte ens börja... jag vill inte att någon ska få veta hur jag känner.. jag vill bara dra. Så helvetes jävla långt bort här ifrån och skita er i alla. För ibland betyder ni ingenting för mig.
Det finns så mycket jag bara skulle vilja skrika ut , hur dåliga ni egentligen är och varför jag ens bryr mig om er.
Jag önskar jag gråtit hela dagen, men har istället hållt det innom mig och nu sprängs jag snart. Jag gillar inte att gråta, inte längre. Jag vill inte hamna på botten igen, men vad fan hjälper det att kämpa dagar som dessa?
Eftersom att Louise också var hemma från skolan idag och det inte var något störra fel på oss träffades vi ett tag. Hon fick mig att inse saker, många saker. Som att den perfekta killen i själva verket inte finns. Jag borde kanske slutat hoppats för längesen, jag har ju trotts allt inte fått en riktig komplimang från en kille på flera år? Desutom.. allt Louise berättade. Det finns inte ord för hur underlägsen jag kände mig, men det är inte Louise fel. Är väll mitt eget fel som vanligt eftersom att allt verkar vara fel med mig. Hon sa även att allt som händer har en mening, men har det som inte händer en mening då också? Jag syftar mest på kärlek nu. Det kanske är meningen att jag ska leva mitt egna lilla celibat liv livet ut? Det har inte känns på något annat vis på länge nu, och inget blir bättre av... ja, jag vill inte berätta. Ni är inte värda det. Det går inte att lita på någon när det väl gäller.

Jag tycker synd om min pappa nu när han har dragit ut en tand idag, allt drabbar alltid pappa. Vi kanske har något konstigt arvsanlag i vår familj som ger oss otur? Hoppas han blir bättre iallafall.
Men jag kunde ändå inte låta bli att gråta när han sa att han inte kan komma på min skolavslutning, för han ska tydligen jobba.
Fan vad fattigt det ska vara... idag orkar jag inte ens tänka på alla neger barn i afrika.

Ge mig biljetten till landet ingenstans.