onlyeljen

Uhh, allt känns konstigt och fyrkantigt. Kanske är det lika bra att börja skolan imorgon. Vill inte höra det ständiga klaget. För första gången på flera månader har jag gråtit idag, inte mycket men det kändes som att det behövdes.
Jag vill göra något av mitt liv, kanske är det därför som jag tycker mitt rum är som en anstalt. Mamma undrar om jag inte ska få på mig svart/vita brottsling kläder snart också. Det verkar som att hon blir ledsen över att jag inte trivs så jätte bra här. Men jag kan inte hjälpa det, och jag vill inte ljuga ständigt. Jag vill faktigst ha någon att sitta brevid och prata till nu och då menar jag en riktig vän och inte någon jävla kurator. Men alla har fullt upp att ta hand om sig själva just nu eller så orkar de helt enkelt inte riktigt komma hela vägen, det är bäst att hjälpa dem och vänta antar jag. Klaga gör inget bättre och jag har det faktigst hyfsat bra ändå så jag behöver inte klaga. Men att skriva av sig, det sägs hjälpa.. även om ni är få som läser detta. Ni är bra hur som helst, </3