onlyeljen

Jag är ganska så väldigt besviken på mig själv. Mår sådär jätte-dåligt för första gången på hur länge som helst. Har kännt mig oälskad till 96% idag och det är inget jag trivs med. Hela omgivningen har kännts lite sådär på sidan. Speciellt saker som sagts som fått mig att tänka till, må dåligt. Jag vet att jag överdriver när jag tänker på saker ibland. Men idag är det inte att överdriva, det är faktum. Så jag mår inte jätte toppen och orkar inte logga in på msn. Vilket inte spelar så stor roll eftersom att jag förmodligen är så osocial idag så jag inte skriver tillbaka. Eller så skriver ingen överhuvud taget. Har för övrigt börjat tröttna på att ha min mobil liggande i fickan hela dagarna nu, den avger strålning och det är ändå ingen som skickar sms och visar att de finns. Så vad har jag den där mobilen till egentligen? Nej, jag har inte pengar på den. Men hur värt är det om jag ändå inte får några sms.

Som sagt jävla-skitdag, sov från halv3-halv6 och har ännu inte vaknat riktigt, har inte insett hur mycket jag storlipade förut och varför jag sitter vid datorn nu. Kanske för att jag hoppas på något kul, men ack. Borde väll gå och duscha av mig alla sura basiller nu så jag kan bli glad om någon dag igen. Jag vill inte veta hur framtiden ser ut för övrigt, hemsk förmodar jag. Desutom ska jag till tandläkaren på alla-<3-dag, vad säger inte det om livet? Det är ju den dag man hoppas händer något skoj ( även om det aldrig gör det ) . Jag ska be mamma boka om det.
För övrigt så känns det som att jag oroar mig för mycket för  mina vänner, de känns som att jag kommer förlora dem. Speciellt killarna i Värsås, de kommer säkert inse hur tråkig jag faktigst är och skita i att vara med mig på helgerna. Den tanken har faktigst slagit mig, men jag hoppas att den ljuger. För det är dem jag minst vill förlora utav allt.