yes.
Du är konstig och så jävla cp störd. Jag ser dig, styr dig och blir alldeles rörd. Det finns tider då jag önskar att du aldrig kommit ut ur mamma, men det finns också tider då jag önskar att du ska vara kvar - att du stanna.
Du är olaglig och springer fram vid rött ljus som så många andra typer. Under glada dagar och sol så kan man inte annat än att klandra dig för att du är hyper. Du är inte helt klok och har nog tappat några hjärnceller på livsvägen, du har aldrig brytt dig om att koka och är inte speciellt matbenägen. Men om du nu ska stanna i mitt liv för evigt så får du fan ta och skärpa till dig för du är inte riktigt min grej, även fasst jag vet att du älskar mig. Ryggrads ont och kramp i hjärnan är inget du tycker om, det har jag vetat ända sedan du kom. Du gillar maten din mamma lagar om det inte är något alldeles konstigt men du äter inte din omega3. När du var mindre så trodde du faktigst inte på någon konstig magisk fe.. utan du trodde inte att det fanns några övernaturliga saker. Det ända du brydde dig om att äta till frukost var inte heller något annat än makaroner och mjuka kaker. Du har egentligen inte särskilt bra hand om djur eftersom att ditt marsvin vid namn saken dog. Men du är rätt bra ändå, fasst någon dag får jag förhoppningsvis nog. '
Jag tog mig en funderare, vem/vad är den/det jag älskar mest i hela världen? Vad är det jag inte kan vara utan?
Jag kom fram till att den ända jag älskar över allt annat är mig själv, för jag är ju trotts allt mitt liv. Så jag skrev en dikt till den jag älskar. När jag inser att jag älskar någon annan mer än mig.. ja, då måste den personen vara mitt nya liv.
