onlyeljen

Otroligt, hur annorlunda världen blir för varje steg man tar. Det verkar inte finnas ett nattligt beteende hos någon mänsklig varelse i hela denna by nästan. Jag kan svära på att medans jag gick så körde inte en enda bil på vägen. Jag såg inte vägen hela tiden då jag gick, men jag lovar.. om det skulle kört en bil där så skulle jag hört det. Om man jämför det här med en ljus dag så är det som jing och jang. Inte en människa såg jag, knappt ett enda lysande fönster och det enda ljud jag hörde var fåglarnas och mina egna tankar. Jag kan inte påstå att jag kan tänka på så mycket annat än just känslan i en sådan situation, men några tankar finns det. Värsås är en ganska svart by på kvällarna, det finns inte många lampor som funkar och funkar de så sitter de på fel ställen. För en mörkrädd person skulle det nog vara ett helvete. Tillbaka till ämnet - Har ni någon gång försökt att ta er fram längs en hel gång med prasselplast utan att göra minsta ljud ifrån er? Då kan ni tänka er hur det kändes att gå i en by utan ljud med ett par nya skor på gruset nedanför mitt hus. Det går inte att gå tyst hur man än bär sig åt. Jag kan inte påstå att det lät speciellt mycket att gå på gruset, men sen när man kom till asfalten lät det som att jag var en häst med nyaskodda hovar. Kylan fick mig att bita mig i kinden ett antal gånger eftersom att jag struntade i både vantar och halsduk. Jag visste att jag skulle bli varm av att inte tänka på något, men jag blev också varm när jag gick förbi kyrkogården. Flera ljus stod brevid en del gravar och det fick mig att undra hur länge de hade varit tända. Tillbaka till ämnet - Har ni någon gång varit med om att när ni gör något ur konstigt så står det ett gäng med pansionerade gamlingar och kollar på er bakom gardinerna från hus lite överallt? Jag har nog varit med om något liknande ett tjogotal gånger, men en sånn här kväll är det nog ändå värst. Jag undrar hur många tanter och farbröder som såg mig denna gång genom fönstret på andra våning? Undrar hur fort de reagerar och vad de tänker, - ojdå, här kommer det en tjej i klänning med vita skinande skor. Vad gör den lille tösen ute klockan 23 en kväll som denna och varför ser hon sig om? Jo, det stämmer. Jag ser mig alltid om när jag går någonstans, jag vill vara säker på att ingen följer mig, att ingen ser vart jag går, jag vill vara säker på att mina fotsteg inte följs av någon annan och jag vill se min omgivning från alla olika sorters vinklar. Att se ett ställe från en vinkel och sedan byta till en annan framkallar andra sinnen. Om man är ute, ensam en kväll som denna och sedan kommer in och känner hur kinderna hettar till av väderomslaget så förstår man att det inte bara finns en sida av livet.